tisdag 17 augusti 2010

Ledsen och arg

För någon vecka sedan var vi ute på kyrkogården och planterade fina blommor på graven.
Det var en speciell dag som skulle ihågkommas.
Igår var vi där åter för att sätta en blomma , min pappa hade födelsedag. När vi kom fram till graven blev jag först paff sedan heligt förbannad, någon hade helt sonika grävt upp och stulit de nysatta blommorna som vi satte tidigare.
Jag har retat mig hela dagen, inte ens blommorna på kyrkogårdarna får vara ifred nu.
Griftefriden, var är den? Vad är det för människor som har mage att göra så här?
Arg, och heligt förbannad.

16 kommentarer:

  1. Jag fattar inte heller hur folk tänker, om de alls tänker! Jag tycker att det är den absolut sista platsen man vill ta något ifrån...det är inte undra på att världen ser ut som den gör. oppas du "coolat" ner dig lite nu :-) Kram

    SvaraRadera
  2. Jag förstår verkligen att du är arg och ledsen! Fattar inte hur någon kan ha glädje av blommor, stulna på en grav? Har dom blommorna hemma? Makabert och ofattbart! USCH!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  3. Ja, jag har "coolat" ner, jag var bara så ilsken. Men vad hjälper det.

    SvaraRadera
  4. Hej Monica, tyvärr är det ganska så vanligt att blommor försvinner på det här viset. Det fick vi höra av kyrkogårdsarbetarna.

    SvaraRadera
  5. Man undrar ibland om man ska tycka synd om folk som är så fattiga att dom måste stjäla från gravsmyckningarna. Sorgligt!

    SvaraRadera
  6. Hur tänker folk egentligen? Hur lågt kan människor sjunka? Kan undra hur mycket
    blommor det försvinner från alla våra
    Minneslundar runtom i landet? Det är nog
    massor med tanke på att de också stjäler
    från gravplatser.
    Lägre ner än såhär kan nog ingen tjuv sjunka.
    Du får väl lägga ett visitkort från
    blomsteraffären bredvid så dom vet var dom
    ska fixa blommorna nästa gång.

    SvaraRadera
  7. Jag vet inte Cicci ifall jag kan tycka synd om dem. I så fall är det många som är fattiga eftersom det är ganska vanligt, i allafall på vår kyrkogård.

    SvaraRadera
  8. Camilla de människorna tänker inte alls. Tror du det hjälper med visitkort ha ha.

    SvaraRadera
  9. Ja, herregud, vad ska man säga?! Folk idag lider brist på folkvett, det är då tydligt. Fast jag har svårt att tro att tjuven är någon som saknat pengar att köpa egna blommor för. "Fattigt folk" är oftast de som har mest integritet och stolthet och som aldrig skulle drömma om att stjäla. Möjligen mat, om livet står på spel, men knappast blommor från någon annans grav.

    Men makalöst fräckt är det och jag kan förstå att du är förbannad! Själv skulle jag vara djurisk, men så är jag väl förmodligen också något mer hetlevrad än du.

    Dessvärre är det väl så nuförtiden, att man får vara tacksam så länge gravstenarna får stå orörda. T.o.m. här på lilla Åland har det hänt att vandaler roat sig med att välta sådana och för bara några månader sedan var det två tonårsflickor som försökte tutta på en av våra gamla kyrkor. Man blir mållös, det blir man.

    Skickar en lite senkommen, virtuell tröstekram i alla fall!

    SvaraRadera
  10. Åh den kramen värmer. Jag kan också explodera, så det var tur att jag inte kom och överraskade, då vet jag inte vad som hade kunnat hända.

    SvaraRadera
  11. Hm, du borde kanske utrusta dig med en liten nätt blydagg i handväskan inför nästa besök på begravningsplatsen..? Nä, jag skämtar. Med våld löser man naturligtvis ingenting, även om det skulle kännas bra ibland att få smocka till ordentligt ;o)

    Nu ska jag återgå till skålen med äppelmojs och "Morden i Midsomer". Reklampausen är visst äntligen slut.

    SvaraRadera
  12. Man känner både avsky och ilska! Undrar om det bottnar i bristande uppfostran - om man från början får lära sig, vad som är rätt och fel, tar det nog emot att göra sådana saker (hoppas jag)!

    SvaraRadera
  13. Vad förvånad jag blir. Det trodde jag faktiskt inte hände. Nä, jag känner nu hur jag blir mer arg ju mer jag tänker på det!

    SvaraRadera
  14. Hej Bodil, visst är det för hemskt. Jag fattar inte hur man kan bara. Tyvärr tror jag som du, brist i uppfostran. Jag bara hoppas att det inte händer igen.

    SvaraRadera
  15. Hej Petra, Ja du kan tänka hur det kändes när jag kom ut där.
    Men snart är det inget som förvånar mig, jag tänker på alla nyplanterade alléträd som brutits, usch.....bland annat de som kantade vägen ut till Katrinetorp, till ingen nytta.

    SvaraRadera
  16. Sjärnkraft, ditt förslag är inte så dumt, det är flera som blivit rånade på begravningsplatserna, som självförsvar kunde man ha en sådan tingest ha ha,
    Nej våld löser inga problem.

    SvaraRadera