Längs med Rönne å

Lite svalare väder på morgonen lockade oss upp till hemkära trakter, här tillbringar vi många helger i svampskogarna. Rönne å rinner genom skog och odlingsmark. Ån är mycket välbesökt av kanotister.
Längs hela ån finns det fina övernattningsställen där det går att sätta upp sina tält. Vindskydd finns det för dem som vill ligga i det fria.

I Stockamöllan ligger den gamla kvarnen Rönnemölla,


de gamla kvarnstenarna tjänar i dag som staket, bord för fikan mm. Kanotcentralen ligger också här där man hyr kanoter för färden på ån.

Men vi tar landsvägen vidare, passerar ett monument över den Svenska armens framfart över ån 1710 mot segern i Helsingborg. Nästan på dagen 300 år sedan.

När vi kört 2 km in i skogen öppnar sig landskapet och där ligger det ett Antik-kafé
och B&B. Har ska vi ta våran förmiddagsfika.

Familjen som äger stället har bott i huset på bild, men har nu övertagit stora gården.

Nu är det B&B på andra våningen, alla rum uthyrda, inte så konstigt i denna idyll.

Mellanskåne är invaderat av danskar som köpt upp många små hus till sommarboende, tyskarna och holländarna har också hittat hit men de hyr mest in sig.

Vi gick in i trädgården för att sätta oss, det krylla inte av folk idag. Men det brukar vara mycket välbesökt.

Det finns fina paviljonger att sitta i om vädret inte tillåter att sitta ute.

De olika paviljongerna är möblerade med gamla möbler i från loppisar och dylikt.

Vi satt ute, drack jättegott kaffe med hembakade bullar och kakor. Frun i huset och vi pratade av oss om ortens folk som vi alla hade anknytning till. Cs pappa kommer inte så långt härifrån och många av Cs släktingar finns i området kring Rönne å så vi hade mycket att språka om.
Själv har jag kusiner vars mamma är ifrån trakten, även den släkten var bekantför henne.

Det är sådana här kontakter som är värdefulla för en som släktforskar, inhemsk befolkning som känner till en hel del om sin hembygd.

Frun i huset drev även en liten butik i en av ladorna,

hur mysigt som helst. Det gällde att bocka sig i dörrposten annars slog man i huvudet.

Efter ett långt uppehåll här körde vi vidare längs ån,

Nu nere i dalgången en bit,

för att efter en stund hamna uppe på åsen och titta ner.

Naturen här är underbar, tycker jag som älskar skog och mark.

En lycklig boende som har ett sagolikt lusthus ända nere vid ån.

Inte långt därifrån en massa fina kossor, väldigt nyfikna på oss stadsbor.

Här i denna gläntan slog vi upp våra stolar och plockade fram kyllådan med den medhavda lunchen. När vi satt där började ögonen flacka mot marken, svampögonen, precis två meter ifrån min fot hade det börjat visa sig små små gula rackare,

C gick en sväng, och hittade de första som man kan kalla svamp, så det finns HOPP, det blir nog kantareller även i år om det bara ville regna lite.

Nu är vi nästan framme vid ett av de stora kanotlägren,

här kom det flera kanotister som skulle slå läger för natten.

Vi började återresan till vårt läger, hem. Inte ett moln på himmelen,

På den här vägsträckan var alla väggrenar översållade med Rallarroser eller som man i Skåne kallar dem Rävar-rumpor. Otroligt vackert.

Det lär inte dröja länge innan vi är där i våra "hemtrakter" igen.