Bilden ovan visar en ställning där man hängde upp de spjälkade långorna på. Klippfisk kallades de för. Sedan skulle fisken torkas där.
Det är ett mycket gammalt sätt att hantera fisken på och är känt ända tillbaka på medeltiden.
Min mormor var ifrån Bohuslän så hon höll på traditionen så länge hon levde. Jag minns hur hon bytte vatten och donade med fisken varje dag. Först sågades fisken i mindre stycken för att vara mer hanterlig.
På julafton lagade hon till sin perfekt fasta och vita lutfisk.
Den serverades med vit sås, skirat smör och knaperstekt bacon, gröna ärtor.
Min moster gifte sig med en Limhamns pojke, han och hans föräldrar som alltid var med på julen ville gärna ha skånsk senapsås till, så det fick dom naturligtvis.
Mala senapen var en konst i sig, Tyvärr har kärlet som mormor använde när hon rullade kulan gått sönder.
Men kulan har jag.
Men kulan har jag.
Det var lite jobbigare förr, men det är fina minnen att bära med sig.
God kväll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar