Den dagen blev en riktigt överraskning

Den 23/10 var en speciell dag för oss, vi hade bestämt att den skulle firas med god mat på Hurva Gästgiveri.
Vi har som målsättning att besöka alla Gästgiverier i Skåne.

Vädret var kanonfint. Min rönn med de rosa rönnbären var jättefin just den dagen, nu tre dagar efteråt finns det inga blad kvar på den.

Både rosor och lavendel blommar fortfarande, det är väldigt sällsynt.

Nu är vi framme i Hurva, en slumrande by, inte långt ifrån den trafikerade E22:an.

Lugnt och fridfullt.
 Men det var det inte på 50-talet då en av de värsta massmördare härjade här.

Tore Hedin var namnet på den hemska personen.
1951 mördade Hedin sin vän kvarnägaren Johan Folke Nilsson i Tjörnarp, stal hans pengar 4369 kronor, sedan tände Hedin eld på huset.
Hedin var fjärdingsman, han var så kall att han själv var med och försökte "lösa" brottet.
Bilden lånad från Wikipedia.
 

Hedin hade en fästmö Ulla Östberg som arbetade på ålderdomshemmet i Hurva.  1952 anmälde fästmön Hedin för misshandel och bröt förlovningen med honom. Detta gjorde Hedin rosenrasande.
Samma natt åkte Hedin hem till sitt föräldrarhem i Kvärlöv, yxmördade sin mor och far, satte sedan eld på huset. Han gjorde detta för de ej skulle lida och känna skam för det han gjorde sedan.
Därefter åkte han upp till ålderdomshemmet i Hurva och mördade sin f.d fästmö och föreståndare Agnes Lundin.
Efter morden på de båda hällde han ut bensin i trapporna och barrikaderade dörren och satte eld på ålderdomshemmet.
I lågorna omkom fyra åldringar, senare ytterligare en efter ett par dagar på sjukhus.
Hedin hade nu åkt upp till Bosarpasjön. man hittade ett självmordsbrev i bilen, där kunde polisen läsa:
 Vill ni veta svaret på denna gåta,
så ska ni leta i det våta.
Efter draggningar i sjön hittade man honom.
Och just vid denna sjö har jag tillbringat många somrar, mina föräldrar hade sommarhus här i 30 år. Jag minns att det pratades ofta om Hedin och det han gjort bland de boende däruppe.
Det var en liten historia om Hurvamördaren, nu ska vi till Gästgiveriet.

Ganska oansenligt utvändigt, vi visste inte hur det såg ut därinne, det är alltid en överraskning.

Vi blev glatt överraskade må jag säga. Vi pratade med andra matgäster som var stammisar där, de lovprisade kocken.
Atmosfären var gemytlig, rent och snyggt överallt.

Eftersom Gästgiveriet är välbesökt på söndagar då många familjer kommer och äter söndagsmiddag här, har man gjort ett ordentligt lekrum för de små. Det är service.

Här börjar vi måltiden med olika sillinläggningar och sallader,

Hembakat grovbröd, mmmm.

Efter själva varmrätten som denna dag var helstekt kotlettrad med goda tillbehör, var det dags för kaffe på maten.
Då stod det här tillbuds, hemmabakade kakor och godis.



Ovanför kakbordet observerade jag den här tavlan som föreställde Carl XIV Johan. jag undrade varför den hängde där.
Krögaren berättade att Carl XIV hade bott borta i Skarhult en gång i tiden. Jag tyckte det lät helt stålligt. Vår förste Bernadotte, hade han verkligen bott i Skåne?
Efter att vi ätit färdigt bad jag C att köra bort till Skarhult för jag hade blivit nyfiken.

Jisses, inte hade jag en aning om att det låg ett gammalt renässans slott där.

Mycket riktigt, vi kunde läsa på informations skylten att Carl XIV Johan hade ägt slottet och bott här, sedan övertog Oscar1 slottet, men sålde det när han blev kung till Rustmästare von Schwerin, slottet är fortfarande i Schwerin släktens ägo.



Slottet ligger utmed Bråån, den ån hade jag inte heller en susning om. Alltid lär man sig något nytt och det gillar jag.

Skarhults kyrka låg bara ett par minuters väg ifrån slottet, en väldigt fin liten skånsk kyrka.
Det var det hela för idag, tack för att ni tittade in.