söndag 14 augusti 2011

Vilken härlig dag

Med Stjärnkraft/Nina som guide ställde vi färden mot Bomarsund.
Vädret var underbart. Jag hade packat en liten fikakorg, förhoppningsvis skulle vi hitta en mysig plats där vi kunde dricka vårt kaffe med tilltugg.

Kastelholms slott, Ålands enda medeltida borg. Under 1500-talet besöktes den av Gustav Vasa och hertig Johan. Där satt den avsatte kung Erik fängslad en tid tillsammans med Karin Månsdotter.
Informationen tagen ifrån en turistbroschyr.


Alldeles brevid ligger Jan-Karlsgården, i mina ögon väldigt lik våra gårdar i bergslagen.


Stjärnkraft och C i livlig diskussion. Jag smög mig undan, gick in i boningshuset och tog några interiörbilder.


Det här var så fint, vår motsvarighet till salen, eller finrummet. Målningarna var helt olik de vi har i våra hus ifrån tiden.



Jättemysigt, märk att den blå färgen är dominerande, lite skarpare toner än våra allmogefärger.


En titt ut, jodå de står kvar.



Knuttimmrade hus precis likadana som hemma, jag älskar dem.


Nu började det suga i kaffetarmen, vi for ut i skärgården för att hitta en fikaplats. Oj, vad vackert.





Ålands skärgård består av röd granit.



Här ser bra ut att fika. Havet var alldeles blankt och stilla.


Vi satte oss direkt på de vackra hällarna,



plockade fram kaffe och tunnbrödsrullarna,



Mmmm, gott. Tänk vilken tur att vi hade så fint väder.




Det blev en hel massa foton tagna här, men nu var det dags att köra hemåt.


En vacker kyrka var jag tvungen att ta med,


Korsen från de gamla gravarna hade man samlat på ett ställe. Det önskar jag att man hade gjort här hemma i större utsträckning. Som släktforskare kan det vara ett spår på vägen i sökandet efter sina rötter.

Den här dagen blev helt fantastisk.


C och jag gjorde egna turer också, många sådana, alla får som ni förstår inte plats på bloggen.

Men Önningebymuseet var jag tvungen att lägga ut. Den Åländska midsommarstången, som är alldeles speciell, väderkvarnen som också ser annorlunda ut emot de vi har hemma i Skåne.

Boningshuset är väl ungefär som våra, nästan.


Nu är vi på Lemland.



Där ligger Skeppargården Pellas. Nu hade vi lite otur, vi kom vid stängningsdags. Men det gjorde inte så mycket, vi hade varit över på Föglö hela dagen och var ganska trötta.

Dessutom var vi bortbjudna till Stjärnkraft på kvällen med några av hennes vänner, så tiden var ändå ganska knapp.


Vi gick runt och tittade lite. Detta var den ända dagen som det regnade, lite synd just den dagen när vi skulle åka färjan över till Föglö. De bilderna blev väldigt gråtrista. Det var även otur för Stjärnkraft som skulle bjuda på grillat.
Men det fixade hon med bravur ändå.


Sista bilden för idag, ett mysigt fönster i den röda granitgrunden.


Ha en skön eftermiddag alla.



15 kommentarer:

  1. Hej

    Vad mysiga bilder och vad ni har haft härligt där på Åland.

    SvaraRadera
  2. Hei Monkan,
    takk for at du deler alle disse herlige bildene her på bloggen.
    Mye vakkert og interessant.
    Ha en fin uke:)
    Berit.

    SvaraRadera
  3. Nu blir jag ännu mer sugen på att åka till Åland! Såå vackert det är där och så fina bilder du har tagit! Och så beskriver du allting väldigt levande och personligt!
    Det är också så kul att se både dig och Nina på bild! Ni är så söta, båda två!
    Söndagskram, Monica

    SvaraRadera
  4. Åland har för mig varit EN ö där finlandsbåtarna la till. En gång i tiden handlades det mycket smör och kött där av båtresenärerna. Nu får jag skämmas lite, eller ganska mycket över så lite jag vet om dessa vackra öar. Tur att det finns bloggare som vidgar mina vyer!

    Och så är det jätteroligt att se dig och Nina på bild tillsammans, för hur det än är blir man nyfiken på hur människorna bakom bloggnamnen ser ut.

    SvaraRadera
  5. Som bekant är jag lite off just nu, så mina kommentarer blir senkomna, om de överhuvudtaget blir av. Sorry, för det!

    Du (och C) fick riktigt fina bilder från vår likaledes fina eftermiddag! Men hur i herrans namn har jag lyckats få till såna märkliga miner på vart och vartannat foto..? Jag måste vara en naturbegåvning ;o)

    Tunnbrödrullarna var såå goda, för att inte tala om kaffet! Det var lite mera kick i det än det blask jag hade att bjuda på när vi träffades för allra första gången. En får ju skämmas ...

    Det är super att du sprider evangeliet om att Åland är så mycket mer än en enda ö. Cirka 6.000 öar och skär kan vi ju stoltsera med, så det finns att göra i en hel livstid om man ska sätta fötterna på varenda granitbit som sticker upp över vattenytan, haha!

    SvaraRadera
  6. Vilken härlig resa! Hus som de och det jag visat (mitt finns i Sverige) är så vackra tycker jag.

    SvaraRadera
  7. Det kan du lita på att vi hade, grabben

    SvaraRadera
  8. Hej Berit, det var så lite så, kul du kommenterde.
    Ha det bra
    Monkan

    SvaraRadera
  9. Tack Monica, jag kan varmt rekommendera en resa till Åland. Där finns massor att titta på,vi hann bara en bråkdel av alla sevärdheterna.
    Monkan

    SvaraRadera
  10. Tack Cici, jag erkänner att jag inte heller hade så stor kunskap om Åland förut. Men Stjärnkraft har ju varit väldigt duktig att visa en del i sin blogg. Dessutom vann jag en tävling hos Fru Venus, då fick jag en hel lunta turistbroshyrer hemskickat. De har vi naturligtvis studerat noga. Så litet har jag lärt mig.
    Monkan

    SvaraRadera
  11. Så trist att du är Off, men det blir väl bättre snart hoppas jag.
    Jag tycker du är väldigt bra på fotona.
    Struntprat, du behöver inte skämmas, det var inget fel på ditt kaffe. Det var ju inte det som var det viktigaste :)
    Jag kommer att lägga ut en blogg till. Men idag har jag varit med min bästis. Vi fikade i stan, sedan var vi på bio.
    Kan du tänka dig, våran kisse har försvunnit, antaglien har han dragit sig undan och gått hädan, han var ju inte frisk. Ledsamt.
    Ha det bra
    Monkan

    SvaraRadera
  12. Tack 4U2, kul att du tittade in
    Monkan

    SvaraRadera
  13. Men så sorgligt med kissen! Fast ni berättade ju att det förmodligen var bara slutrakan kvar, så helt förvånande är det ju inte. Min första hund, en skotsk terrier, gjorde precis så när hans tid var ute. Han hasade sig med stor möda till skogs och skulle ha blivit där om vi inte sökt upp honom. Det kanske hade varit bättre att låta bli, för den gången blev det ju ett ledsamt veterinärbesök istället. Fast det är klart, då VISSTE vi ju vad som hänt honom. Det hade nog varit värre att inte veta.

    SvaraRadera
  14. Hej Nina, som tur var hände det inte emedan vi var borta. Han var så nära oss, nästan i knät hela söndagen, men jag hade mina aningar. När han ätit sitt mål på kvällen gick han ut och nästa morgon var han pyts väck.
    Vi har frågat grannar, och vi har letat överallt i alla skrymslen och vrår men vi hittar inte honom.
    Sorgligt, men så är ju livet. Det värsta är ju att inte veta var han lagt sig.
    Hoppas du mår bättre, nu är det jag som är lite Off. Men det är ju förklarligt.
    Kram Monkan

    SvaraRadera
  15. Ja, fy hördu, sånt där är jobbigt även om det är en del av livet. Du har all rätt i världen att vara "off". Skickar en stoor, virtuell uppmuntringskram!

    SvaraRadera