onsdag 11 juni 2014

Fästingar är inte mina favoriter, men de gillar mig, tyvärr

För några veckor sedan fick jag mitt första fästingbett i år, det hamnade i knävecket. Det hände hemma i egna trädgården. C plockade ut den och sedan rengjorde jag efteråt.
Det blev som vanligt ett litet rött märke efter bettet, men jag hade koll på det lilla märket. Trodde jag.
Helt plötsligt fanns såg det ut som på bilden, stora blaffiga märken i knävecket.
Detta liknade inte Borrelia, det vet jag eftersom jag haft det 3 gånger förut.
Idag hade jag en tid till läkare som tittade på det och konstaterade att det var en inflammation.

Så nu går jag på en penicilinkur i 10 dagar så får vi se om det hjälper.

Hittills har jag plockat bort 9 fästingar denna säsong. Visst är det roligt att någon gillar en, men det kunde ju vara en mysigare typ.
Jag varnar  alla , kolla noga när ni varit ute i gröngräset, krypet kan ställa till det riktigt ordentligt.

Ha en skön kväll alla.

8 kommentarer:

  1. Usch och fy, stackars du! Hoppas verkligen att penicillinet hjälper!
    Peppar, peppar, jag har aldrig haft något fästingbett.
    Finns de inte mest i högt gräs?
    God bättring tillönskas!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du ska vara glad att du sluppit de små krypen. Ja ofta i högt gräs, men jag har blivit biten hemma i vår egen trädgård massor gånger.
      Tack, jag blir snart bra, :)
      Kramen.

      Radera
  2. Men stackare, åkte du på fästingelände i år igen? :o( Och inte blir man ju gladare av alla nya forskningsrapporter som dräller in mest hela tiden, som informerar om att de små äcklen bär på all möjlig sk*t förutom borreliabakterier och TBE.

    Hoppas antibiotikan med det hysteriskt långa namnet - fenoximetylpenicillinkalium; 27 bokstäver! - biter på åkomman och att du är fit for fight igen till midsommarhelgen!!

    Tröstekram till dig och björnkram till C :o)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du, jag slipper nog aldrig de små krypen. Vi såg ett intressant program om Borrelia härom kvällen. De amerikanska forskarna vill påstå att det förnärvarande är en epedemi, Borrelian har ett rejält fäste över många kontinenter.
      Det som jag fick denna gång är en inflammation, jag kom nog till läkare i rättan tid, för jag hade både frossa och småvärk i knävecket.
      Första gången jag hade Borrelia var 1971, då visste inte så många vad det var överhuvudtaget, men jag minns att hela baksidan av benet var rött och upphöjt. Efter det har jag haft ledvärk som flyttar sig till olika delar av kroppen. Jag tror att det är sviterna efter den första Borrelian, eftersom jag kom iväg alldeles för sent då.
      Till midsommar hoppas jag verkligen att det är bra.
      Tack för omtanken Nina,
      Monkan

      Radera
  3. Det är ju rent ut sagt för jäkligt att ett sånt litet kryp kan få den störste mannen att rasa..
    Hoppas du fort blir bra nu..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  4. Ha.ha, ja det är otroligt att vi är så sårbara.
    Jag vill verkligen bli bra så att midsommarafton kan firas.....:)
    Tack och Maidi
    Monkan

    SvaraRadera
  5. Tror inte det finns ett ställe snart där de fulingarna inte finns!
    Jag plockade bort en under ett av mina bröst förra veckan ...
    där syns nu bara en röd liten prick!
    Men liten var den, det äcklet ... 1 mm ... och vilken skada de kan förorsaka!
    Är du inte vaccinerad borde du kanske göra det ... nio stycken !!! :(
    Stod i tidningen här om dagen ... "Skjut rådjuren" ... de lär föra med sig massor!

    Hoppas du slipper lindrigt undan denna gång!
    Kram och ha det bra!
    Vivan

    SvaraRadera
  6. Hej Vivan, jag har nu tagit min kur, det återstår endast svaga röda märken nu, så allt är väl frid och fröjd hoppas jag.
    Sitter inne och tittar ut på ett blåsigt och regnmolnigt väder denna Midsommardag. Trist, vi kunde knappt sitta ute och inta vår frukost, så kyligt är det.
    Tyvärr ska det kyliga vädret hålla i sig en vecka, Usch.
    Hoppas ni har det lite finare däruppe.
    Kram Monkan

    SvaraRadera